Vi står inför ett hot, ett hot mot vår dotters hälsa. Nånting är fel och vi vet inte vad. Hon är muskelsvag säger läkarna och utreder för fullt. Prover tas och undersökningar av muskel och nervfunktion kommer att göras nästa vecka. Ovissheten är jobbig, nästan obarmhärtig!
Jag vill vara positiv men det är svårt, jag försöker vara här och nu och acceptera att det är läskigt. Det kan vara det värst och det kan vara det näst bästa, för det bästa-det friska livet är redan så gott som historia.
Just nu spelar det ingen roll, det finns en risk, ett allvarligt hot och det är tillräckligt för att livet ska kännas overkligt. Hur det kommer att bli är ingen som vet men jag hoppas att vi kommer ur det här med nyvunnen styrka, att vi blir än mer sammansvetsade som familj, att livet kommer att gå att leva med det som hotar oss.
Älskade lilla Della….Vet inte vad jag ska säga eller göra…. tårarna bara rinner… Hade hoppats på att allt bara skulle bli bra, att hon bara var lite sen…
Om det finns något vi kan göra för er så finns vi här. KRAM
Jessan, Jessan, Jessan, älskade vän! Din blogg är vacker vis och sorglig. Tårar lyckas du locka fram första meningen. Livet är en oförutsägbar resa och allt vi kan göra är precis det du skriver, försöka leva i acceptans med att just nu är det som det är och hoppas på det absolut bästa för söta fina lilla Dellisen. Jag ser fram emot att följa Er på Bloggen, fast jag vill ju såklart fortsätta telefonterrorisera dej ändå!! Puss och Kramar till Dej och familjen!