Vaknade idag tidigt, högst relaterat till att alla ska komma in och göra något hela tiden. 06.15 fick jag nog och gick upp, när mamma tyckte det var dags att vända lite på mig fast jag sov så gott. Motivationen var att saturationen var lite låg.
Hmmm! Jag som aldrig sover så bra som just nu…är hon aldrig nöjd? Min andningsmaskin är så skön att sova i så det spelar ingen roll i vilken ställning jag ligger. Däremot är det lite jobbigt när de kopplar bort den, då far ju allt slem som lossnat, bara runt i luftrören och lungorna och irriterar mig.
Sen är jag knappt vaken innan den där läskiga hostmaskinen kommer fram. Usch och fy!
Efter det tror de att jag ska kunna äta frukost och för att inte visa mig helt avig petar jag i mig lite grann..
Just idag är en tröttdag och jag vill helst bara sova. Men efter frukosten måste jag säga att det är lite roligt att leka med mamma och visa hur duktigt jag blivit på ”upp i luften”, med båda armarna. Det blir så härliga reaktioner från omgivningen. Speciellt mamma blir vansinnigt glad och stolt.
Helt plötsligt kommer det in ett helt gäng med doktorer som tycker att jag är så charmig och rosslig att de vill ha mig kvar minst ett par dagar till.
Och det går väl bra, tänker jag och visar dem hur jag gör när jag bollar loss lite slem i lungorna.
De tyckte jag var så duktig och så jag passar på att visa att jag kan vinka också. Tillslut går de och lämnar kvar ett par läskliga sjukgymnaster och när de är här så vet jag att den där hostmaskinen ska igång igen…
Och sen tror de att jag ska kunna äta lunch!!! Pyttsan tänker jag och är tydlig med att jag inte gör något mer om jag inte får amma. Så det så!
Jag får såklart min vilja igenom och somnar gott ett par timmar.
Eftermiddagen flyter på ungefär i samma tema förutom att moster Milla och kusin My kommer och piggar upp tillvaron!
Mina dagar följer samma mönster och jag längtar efter att bli bättre så jag orkar vara mitt vanliga glada jag hela tiden!
Nu i kväll åt jag så mycket gröt att jag nästan somnade i stolen men rosslet höll mig vaken. Först efter en omgång med hostmaskinen igen, kunde jag komma till ro ett tag.
Eftersom det alltid är något som ska göras, inhalation, antibiotika, kontroller eller dropp, så vaknade jag såklart av kvällsdosen antibiotika. Så nu sitter jag och myser i mammas knä och längtar lite efter att John Blund lyckats med sin uppgift!
Passar på att ge er alla en kram, ni som läser om mig och ger så mycket fina hälsningar! Ni är fina!!
N slumrar jag nog lite så länge…
Mig måste man vända på med ca 1-1½ timmes mellanrum hela natten, annars blir jag slemmig. Slemmet hinner då liksom ”lägga sig” och gro fast och då blir jag sjuk. Men så länge jag vänder och ”rör om i grytan” håller jag mig kry. Kanske ett tips?
Miljoner kramar
Ni är helt fantastiska du och din lilla mamma. krya på dej nu så du snart får komma hem till pappa och bror. Stor styrke kram till dej från Cindy