Först och främst är jag mig själv och jag lever med mitt livs kärlek, min son och min dotter. De är mitt liv!
I januari 2009 tog jag examen från ErstaSköndals sjuksköterskeutbildning och var oerhört stolt och lycklig. Jag hade tänkt mig den examen ungefär fem år tidigare men ibland kommer saker och ting emellan -lite jobb, lite matte och en härlig son 
När skolan var slut och jag efter nästan sju år i Stockholm, inte ville annat än att flytta hemåt, gick flyttlasset åter mot mina hemtrakter, Varför undrade vissa, äntligen tyckte andra, skönt tyckte jag! Men visst finns det sådant jag saknar!
Jag har arbetat inom palliativ vård och brinner för den tröstande rollen man kan ha som sjuksköterska. Jag tycker om att lindra människor själsliga smärta mer än lindra deras fysiska. Att få en god sista tid i livet är en väldigt viktig sak!
Annars vill jag egentligen mer åt akutsjukvårdshållet, vi får se var jag slutar (eller börjar efter mammaledigheten…).
Jag älskar livet och det enkla och jag önskar att fler människor kunde stanna upp för att fundera på vad som är viktigt i livet.
I den här bloggen finns mycket av mina tankar och känslor och väldigt mycket speglas just nu av min värsta kris hittills i livet.
Rebecka! Det är klart du får följa med här, det får alla som vill!!
Tack för kramarna, de hjälper faktiskt lite. Det är härligt att känna att omgivningens stöd. Ord kan vara svåra ibland men de behöver inte altid sägas, en kram eller en tanke ger tröst!
Kram
Hej Jessica!
Jag kollade runt på facebook, hamnade på din sida, kanske för att jag såg dig för ett tag sedan utanför barnens dagis, där jag såg att du hade en blogg och fastnade här.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller skriva efter att ha fått ta del av det som hänt er. Jag kommer, om jag får, fortsätta att följa er här. Jag tänker på dig och skickar styrkekramar till dig och din fina familj!
/Rebecka Carlman Bohm