Det pratas om hemgång och senast i morgon ska vi hem.
Så är det bara!
Tydligen.
Känns olustigt och min oro är stor. Jag undrar även stundvis om det är nödvändigt att åka hem när vi ändå kommer tillbaka snart.
Nu vet jag såklart att vi måste åka hem och att vi kan sköta allt hemma också, nu när hon mår bättre, den lilla. Och såklart vill vi ju vara hemma och ha det så normalt det bara går. Vad nu normalt innebär…
Men jag är just nu så less på att hela tiden höra;
-Hon kommer bli sjuk igen och ni kommer att behöva komma hit igen.
-Det är jättesvårt att säga ur det kommer att bli!
- Ingen vet hur….
Bla, bla, bla…..
Jag vet!!! Att det är så. Jag vet att ingen vet!!! Att bara tiden kan utvisa.
Men ge mig bara lite trygghet istället, peppa mig att våga åka hem igen.
Istället får jag höra att storebror, han tar ju hem diverse baciller, och nu minsann är det ju virustider och Della, hon är utsatt hon.
Förlåt! Men idag är jag trött och less och vet redan allt det där.
Det jag inte vet är hur jag ska kunna slappna av och inte, varje sekund, oroa mig för virus och bakterier.
Men i morgon iallafall, blir vi utskrivna härifrån.