När livet tar en ny vändning…

Man säger ju ofta att livet förändras över en natt och så är det också ibland. För oss blev det också så fast ändå inte. Livet i sig har ju egentlligen inte förändrats alls eftersom Dellas sjukdom är medfödd. Det som däremot har förändrats är hur vi kommer att leva det. Det blir inte som för alla andra, de som lever i det ”friska livet”.

Jag har sagt det förut men jag säger det igen, jag är inte rädd för vårt nya liv och allt vad det innebär. Hjälpmedel, assistenter, sjukgymnastik, läkarbesök osv…bara livet får levas!!

Alla i vår omgivning har påverkats av det här och förändringen sker på ett eller annat sätt i allas liv, direkt eller indirekt. Men sörj med oss när vi behöver det och gläds med oss varje dag för det vi har!!!

Jag hoppas och vill att vi slipper att stöta på medlidande i famtiden. Jag kan inte se något lidande så länge Della får vara kvar hos oss!

Hon är ett friskt barn med en sjukdom i sina muskler och med dagens hjälpmedel blir kanske inte handikappet så stort. Ett funktionshinder- helt klart! Men ett handikapp- inte lika klart…

Jag hoppas även att fördomar och sådant elände kommer att förändras, det är ingen fin sida av mänskligheten. Fördomar ger så negativ energi att det väcker mycket ilska och rädsla. Ofta helt i onödan och på grund av okunnighet. Jag undrar så varför människan skapar fördomar för det är helt klart inte en medfödd deffekt. Men jag tror att alla kan förändras och därför finns det fortfarande hopp om en godare mänsklighet …

Nu vill jag avsluta med att berätta om att jag igår hittade Rymdkevin . (Blogg är ett fantastisk hjälpmedel…)

Kevin är en femårig pojke som lever med SMA och hans liv läser jag just nu in mig på, han finns såklart i min länklista from nu. 

Liksom vår turkosa plaststol synliggör han möjligheterna och ger hopp om det härliga livet! Heja Kevin!!

Kram till er alla och en extra kram till våra älskade familjer :

Pappa Ronald och Berit, Camilla, Ola, My och Sebastian, Jocke, Helena, Moa och Max, Anders, Helene och Eric.

Pappa Ola, mamma Irene, Elisabeth, Pirre, Jossan, Paulina och Emanuel, Nette, Johan, Alice och Einar.

Ni är bäst!!!!