Jag har svårt att i ord uttrycka hur det egentligen är just nu.
Rädd, hela tiden.
Ledsen, från och till.
Hoppfull, ibland.
Lycklig, hela tiden men det göms tyvärr i rädslan.
Men jag försöker att hålla oron på avstånd och leva här och nu. Något som hjälper mig att göra det visar jag så här istället för att låta orden beskriva…
Jag är väldigt tacksam för det jag har och jag tror att det är just tacksamheten tillsammans med den gränslösa kärleken, som gör rädslan så stor. Rädslan för avsked och förlust.
Men nu känns avskedet långt bort och jag har bestämt mig för att det nu som livet är mitt…och vi måste leva här och nu, inte i framtiden.
Idag tror jag att det kommer att gå bra!
PS. Sista bilden ville Della själv lägga upp, för att ni ska beundra hennes tänder i närbild, hon är så stolt!! Hon visar dem gärna och använder dem (tyvärr) lika gärna när hon äter…aj säger jag som ammar…
Vilka fina blåa ögon! Vad lik hon inte är sin pappa… Stora kramar från oss
Vad lik hon är sin storebror. Jätte goa bilder.