Här har det varit förkylt under en tid men jag och Liten har varit friska. Vi har försökt med att hålla avstånd helt enkelt. Men nu är det min tur verkar det som och avståndet oss emellan är inte så stort eftersom vi ammar, och jag dessutom, de flesta dagar den enda som är god nog till Liten. Jag hoppas på att det inte blir så farligt och att amningen ger fortsatt motståndskraft.
Medvetenheten om att det finns en risk med infektioner sticker en del i kroppen och rädslan kommer krypande. Vi vet ju egentligen inte hur hon står emot en infektion. Vet bara att hon stått emot andras infektioner. Men jag ska försöka hålla fast vid att hon är frisk, go och glad! Dessutom kanske det här inte blir så illa, jag brukar sällan bli så sjuk och är det egentligen inte nu heller. Mest bara att jag inte vill överföra mina baciller…
Jag känner mig trött idag, sömnbristen gör sig mer påmind vissa dagar och det brukar bli något mer ledsamma dagar men jag hoppas att det blir ok. Det försvinner så mycket energi när jag dalar.
Snön som föll inatt, efter att jag vårstädat altanen, vill jag helst slippa se, så kanske blir jag inne idag…