Jag tror att jag är ganska slut…
Jag glömmer saker, blandar ihop, blir arg på två sekunder, är glad och positiv och sen kan jag helt plötsligt brista ut i gråt och vara alldeles förtvivlad. Detta trots att jag egentligen tycker att den värsta stormen har lagt sig och att det har börjat ljusna. Slutsats…kanske befinner jag mig i kaoset som stormen lämnar efter sig.
Idag väntade jag på vår sjukgymnast och en specialpedagog som skulle komma hem till oss. Men jag fick inte ihop hur de kan vara här samtidigt som det är habiliteringsbad på onsdagar, så efter en dubbelkoll visade det sig att det är i morgon jag ska vänta och att badet dessutom har påsklov. Slutsat…jag kan inte hålla ordning i huvudet och inte ens i mina almanacka.
Jag har lämnat Hugo till sin pappa idag och det brukar ta mycket av min energi, jag biter ihop och är helt slut efteråt. I bilen på väg hem kom tårarna, helt oväntat, och jag vet inte varför, det brukar jag göra. Slutsats…mina känslor åker fortfarande bergochdalbana.
Men det går över snabbare nu och det jobbiga har inte övertaget lika länge!
Det är bra!
Tack Ninnie!
Gråten måste ut. Och ilskan och frustrationen, rädslan och oron.
Sen kan du bli stark igen! *kram*
Kram!!
O kram till dig! /Jessica