Det har känts bra de senaste dagarna och sjukdomen har sakta börjat bli en del i vårt liv. Helgen har varit bra med mycket sol, vårkänslor och familj!
Men så igår när jag låg i sängen med Liten tätt intill kom de tillbaka, de där tankepilarna som far förbi. Det är obehagligt och all positiv energi far bort med pilarna. Jag blir liten och rädd och så gör det sådär ont igen.
Jag vet att det kommer att pendla och att det inte var sista gången men nu kom det som en blixt från klar himmel. Ingen förvarning. Bara rädsla och kaos helt plötsligt.
Just nu är jag lugnare men sorgsenheten hänger kvar som en dimma och verkar inte vilja släppa taget. Jag vill vara här och nu, i det glada som Liten delar ut men idag blir det svårt. Kanske kan jag i morgon…
Jag hoppas det svänger lika fort åt andra hållet!
Stora Kramar från mig.
Hoppas på att allt kommer bli bra och jag tror att det kommer bli det med.
Kram Kram från lille brorsan.
Skickar styrkekramar…
/Å