Under ytan…

Det känns som jag lever i en lögn. Verkligheten gör ont och jag är förkrossad! Vem lurar jag egentligen? 

Det är inte lätt att leva i nuet och ta till vara på varje minut. Glädjen är stor och Liten är underbar, frisk och glad. Men…

Utanpå kan lugnet och glädjen spela fritt men under ytan håller jag  nog egentligen på att kvävas.

Det är svårt att hålla ihop och låta livet rulla på. Att leva här och nu innebär inte bara glädje och tacksamhet, det innebär även smärta och rädsla. Jag önskar att jag kunde leva som jag lär men jag lyckas inte. Jag står i sirapen och trampar och det verkar som att jag snarare sjunker än tar mig ur den.

Det är en besvikelse att känna att jag inte karar av det!

Korta stunder håller det. Men skorpan blir tunnare och tunnare och under ytan är jag bara ledsen.

2 Responses to “Under ytan…”

  1. Jessica skriver:

    Du är så välkommen!!!

  2. Å-M skriver:

    På torsdag kan jag komma och bära dej. En stund. Så du får blunda. Och vara fjäderlätt. Tills dess kramar i mängder…

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. And trackBack URL.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu