Inte alltid så lätt!
Hugo brukar vänta på mycket och inte är han av den tålmodiga typen, men dagens vänta har varit olidlig tror jag. Han har mer eller mindre klättrat på väggarna och när klockan var 22.30 slog han slutligen ihop sina blå.
Väntan är förstås på morgondagen, som är stor för honom!
Stort är det ju även för mig och min (i morgon så här dags) man.
Det känns bra!! Vi har nog koll…Ringen är fin , kläder är klart, Björn sover, jag är trött, skrivaren skriver fortfarande och jag väntar.
Min skrivare inhandlades inte igår och har direkt ingen brådska. Inte bryr sig den om att jag har en stor dag i morgon och behöver vila nu.
Men snart…bara några blad till…så bannor till de som inte vårdar sin program!!!!
Jag återkommer med bilder och storys, ingen går säker…
Della mår bra och sover gott hon med. Mamma är fortfarande den bästa och tårar faller ofta vid åsynen av andra. Iallafall om de kommer för nära.
Bara det inte blåser småspik i morgon….
Ville så gärna va med på eran ( fast mest din
stora dag, j-kla nacke… All lycka till dig ändå, hoppas att den blir precis som du önskar, stor kram!!
Ser fram emot att se er allihop i kyrkan snart!!