Kanske kan jag under dagen få vila lite av lugnet i kroppen. Efter gårdagens besök på både barnmottagningen och habiliteringen blev jag tröstad i att det är ok att låta det jobbiga skölja över mig och att det är viktigt att inte kämpa emot!
Jag vet ju om det här!
Det lärde jag mig i min förra kris, när mamma kämpade i sin sjukdom. Låt ingenting vara osagt, varken smärta, oro, tacksamhet eller kärlek. Bär inte på känslorna ensam och hålll dem inte tillbaka. Dela både härliga och tunga känslor!
I mitt arbete där jag många gånger möter människor i kris säger jag samma sak till dem, låt det komma, tryck inte bort det. Känslor som inte bearbetas kommer alltid tillbaka för eller senare! Att falla efter lång tid med borttrycka känslor, kan nog göra fallet obegripligt, hålet blir djupare och mörkret kanske omsluter en för en väldigt lång tid.
Jag motar inte bort det jobbiga när det kommer men jag har så svårt att acceptera att det kommer. Det gör ju så ont och jag vill inte att det gör det när Della mår bra och är frisk!!!
Men som sagt, idag vaknade jag med mindre oro i kroppen och ska försöka vila i det. Passa på att njuta och försöka acceptera att jag inte vet när det jobbiga sveper över mig igen. För det kommer det att göra men så även hoppet, glädjen och lyckan!
Jag ska inte bara vila i lugnet, vi ska även baka bullar och kakor. Ni förstår, inte i morgon men nästa dag är det dags för 6 åringens barnkalas…
Ge mig styrka 
Kalas med 6-åringar kräver mycket energi! Här kommer massa styrka och orkes kramar till er.