När livet tar en ny vändning…

Tre dagar har gått utan att jag haft kontakt med cybervärlden, jag har inte ens kollat mailen. Istället har jag ägnat mig till fullo åt mina barn. Vi har varit ensamma hemma och det har faktiskt varit ganska skönt. Av den anledningen att jag fått känna mig stark på egen hand. Det skulle bli skönt att breda ut sig i sängen och kanske kunna sova lite bättre men det slutade med att även det stora barnet låg bredvid och sömnen förbyttes till rent barnmys. Även om jag hade behövt sömnen så kändes det bara mysigt!

Vår nya vardag har nog blivit just vardag och skräcken är borta. Rädslan har bytt ut mot ängslan, den som finns i oss alla, och jag känner mig åter lugn och sansad. Jag har sagt det förut men det känns så skönt att det tål att upprepas.

Idag skiner solen och jag ska ta mig en tur till trädgårdshandlaren och införskaffa lite skönhet till trädgården. Det här är ju första våren vi bor här och jag har huvudet fullt av planer som jag sakta planterar hos min bättre hälft. Ni som känner honom vet att saker och ting måste mogna en tid

Della mår alldeles förträffligt bra och vilken dag som helst har tand nummer tre titta ut. Vi jobbar med purér i diverse smaker och jag tror hon gillar mat. Det är bra!! Men amma ska vi fortsätt med till hon flyttar hemifrån…

För övrigt är det klart att jag ska åter till jobbet. I maj är det 9 pass inbokade och jag tror att det är nyttigt för oss alla. Kul ska det bli och jag hoppas det kommer att gå bra! Tänk om jag glömt massor…men första passen är jag på avdelningen och det känns lite mer invant så det löser sig nog. Men jag återvänder inte på heltid på länge, bara lite kontakt med omvärlden och chansen att få vara en sjuksköterska och i gänget.

Livet känns bra och om en vecka idag blir jag 33 och om två veckor får jag ett efternamn till

Våren kom, som vi hoppades på, med hopp om en ljus framtid!!