Vattkopperna har dragit sig tillbaka och idag var tanken att återvända till kompisarna på dagis. Men en täppt näsa och en sårig hals gjorde att min sexåring blir hemma ett tag till.
Igår var min syster här och tog hand om både stort och litet barn. Hon är en klippa och åker tio mil för att hjälpa till. Hon är fin!!
Det har varit roligt att vara på jobbet och det har varit lugna dagar. Alla som jobbar inom vården vet att man kan ha dagar då raster inte får utrymme att existera. Men jag har kunnat slappna av och inte behövt stressa och dessutom fått vara bara mig själv, skratta och ha roligt. Jag hade tur. Det är jag glad över!
Helt klart har jag valt ett toppenyrke och jag hoppas att landstingen snart får det bättre. Jag hoppas att de som bestämmer inser hur alla besparingar sliter på människan som jobbar varannan helg, sliter för minst två, ansvarar för människors liv och knappt har tid att äta. Som sjuksköterska har man mycket ansvar och många skyldigheter men just nu undrar jag var rättigheterna tagit vägen.
Är det sjysst att utnyttja människor på det sättet?
Och det gäller det ju alla inom vården, inte bara oss sjuksköterskor.
Jag är ju fortfarande föräldraledig och känner ju inte av eländet men jag hör hur folk har påverkats och jag ser att många ögon inte glöder på samma sätt längre. Det är synd och jag hoppas att snart blir bättre tider!!
Det här är ett ämnen som bör diskuteras mycket mer och jag tror tyvärr att allmänheten inte är medveten om hur det är och vad det gör mot alla som har ett vårdyrke. Skärpning till alla som bestämmer.
Själv betalar jag gärna mer skatt och har en välfungerande sjukvård och nöjd, utvilad och trygg personal. Men det är jag det!
Klart att jag ställer upp på lite barnvakt till dina små
.
Alltid kul att höra att man är uppskattad för det man gör. Även lite kan glädja många. Kram på dig!
Vi som valt yrket med hjärtat och inte med hjärnan får gifta oss rikt istället! Skönt att kopporna gett sig. kram
Stämmer till 100 procent! Varför ska vi bara tacka och ta emot?? Vi inom vården är ganska oumbärliga…
Amen, sister!!
Kul att se dig igen. Du har så rätt, se förbi leendet och lyssna bakom skratten, var har arbetsglädjen tagit vägen??? Man försöker men det speglas ganska ofta av bitterheten och frustrationen över att inte räcka till och att inte orka ge det lilla extra nu när man tvingas ge allt HELA tiden.