Igår kom Hugo hem igen och jag tror han längtat efter sin lillasyster. Det första han gör är att springa till henne och mysa 
Det brukar vara lite mer protester och sexårstrots efter att han varit borta och det är svårt att tackla. Jag har inte riktigt det där lilla extra kvar i kroppen, det har på något sätt runnit ut med tårarna tror jag. Men jag vill inte på minsta sätt att Hugo ska lida av att jag inte är så stark just nu och jag är livrädd för att svika honom. Den ständiga mammaoron och det dåliga samvetet är förstärkt . Jag hoppas det blir bättre!
Så i morse fick Della i uppdrag att väcka sin bror och jag tror att det var ett smart drag från min sida. Hugo slapp mitt tjat och fick istället mysa med sin syster och resten av morgonen gick som smort, inga sura miner alls.
Sakta men säkert ska det nog gå….
En baggis tyckte Della och hyllade sin egen bravad!!!
Vem skulle inte bli glad av att se en glad Dellis på morgonen när man slår upp ögonen? De ser nöjda ut båda två… och grodis med! Trotset får du nog stå ut med och jag tror inte det hjälper att tjafsa emot (Jag har försökt!) Låt det vara,
6-års trotset går över när 7-års trotset börjar…. Underbart med barn!
kram från en annan faster
Vad söta de är ..och lika kramar faster Elisabet