Nu har vi äntligen provat dem. Majskrokarna. Jag tror de var ok. Det knastrade härlig när tänderna gjorde sitt 
Hon har ju många nu de lilla, två i underkäken och tre i överkäken!
Idag har vi varit i varmbassängen och badat för sista gången den här terminen. Vår sjukgymnast skulle se till att det blev lite tider även i sommar men nu ska det renoveras så bassängen kommer att vara stängd.
Det satsas på sjukhuset och lokalerna renoveras. Så trots de dåliga tiderna så kan man väl ana ett hopp om att framtiden kommer att ljusna för Motala lasarett. Jag vill hoppas det iallfall. För sjukhuset behövs!
När vi är och badar blir jag så glad när Dellas små ben sparkar och armarna är överallt. Men det svider även till i hjärtat för det kommer ofta en tanke, på hur det kunde ha varit, om inte…
Hennes kropp känns ungefär som en såndär vetekudde man kan värma i micron. Den är mjuk och slapp.
Men såklart varm, gosig och gulligast av alla. Det är ju faktiskt så att vi aldrig sett henne på något annat sätt så av den anledningen är det svårt att föreställa sig Della krypa runt eller gå längs möblerna. Nu är det så här hon kom till oss! Vi är glada och tacksamma!
Men ibland ilar det till i kroppen. Ibland känner jag mig sorgsen.
Tänk om…
Della får gärna komma och ta ett dopp i fasters varma pool, hon är alltid välkommen! (Ni med såklart!) kram
Söta lilla Della! Lika blå ögon som sin mor ser jag. Tovalie och Nolie älskar fortfarande dom där krokarna…tom Mattias gillar dem. Inte många saker som lyckas vara så populära hos sååååå många! Smakligt smask i din fina lilla tron lillprinsessan! Kraaaaam