När livet tar en ny vändning…

Det har inte varit så lätt den senaste veckan med doktorer och provtagning, med sondmat och inhalationer, med röntgen och slemmobilisering. Att inte ha någon stund över för att reagera på vad som händer och få utlopp för de känslor som rasar i kroppen. Det som jag har försökt förbereda mig på sedan vi fick SMA i våra liv har kommit som ett blixtnedslag den sista veckan. Jag trodde det skulle komma undan för undan men nu har allt sköljt över oss på en gång.

På grund av detta har jag i min senaste inlägg utlämnat att det goa och det glada, de stunder som ger oss lycka och gör oss stolta som få. Det har varit oerhört påfrestande och hektiskt. Jag har varit tvungen att få ur mig min sorg.

Men nu börjar det bli bättre och Liten söt charmar nu omkull personalen och orosrynkorna i deras ansikten börjar försvinna.

Nu vill jag dela det goa! De där stunderna, där det lilla skapar sådan där glädje som får hjärtat att slå ett extra slag.

Under vistelsen i Halmstad skrev jag om hur vi lärde oss leka armar-uppåt-sträck, hur det plötsligt hände, när små armar sträcktes uppåt.

Under den här sjukhusvistelsen har nya framsteg gjort och då vill jag börja med att påminna om att vi inte trott att Dellas motoriska utvecklingen skulle komma så mycket mer framåt, eftersom muskelstyrkan inte finns där i tillräcklig utsträckning.

Men vi kom hit och låg på en brits och lekte med en tungspatel med Skalman på och vips hamnade liten kropp på sidan…

och på andra sidan

och på andra sidan igen!!!

Hon kan nu vända sig på sidan!!! Kanske inte helt medvetna rörelser än men de finns där!!!

För oss är detta en enorm utveckling och när vi minst förväntade oss något, så hände det igen!

Lycka!!

Över det lilla, över att vår Lilla lägger sig på sidan…

Och som grädde på moset kan hon även numer vinka Hej då!

Med stil och så som prinsessor gör!

Hon är så fin den lilla och skänker sån glädje över det självklara!