Sömnbrist = tortyr

Det vet de allra flesta småbarnsföräldrar!

Jag vaknar ungefär en gång i timmen, varje natt. Ibland blir jag nästan psykotisk framåt fyratiden och vill mest bara lämna alllt och gå ut. Det är svårt att hålla huvudet kallt och tänka att det blir bättre.

I vårt fall kommer det kanske inte bli så mycket bättre, jag vet inte.

Det jag vet är att den lilla kroppen som ligger bredvid mig alltid kommer att behöva vändas på lite nu och då.

Det är svårt att föreställa sig hur det kommer att bli!

Igår var jag less på allt och tröttheten fick mig att vilja slippa SMA.

Jag ville ha ett ”normalt” liv och slippa oroa mig för rossel.

Jag ville slippa studsa på bollen.

Jag ville slippa göra gymnastik flera gånger om dagen för att leder inte ska stelna och göra ont.

Jag ville bara ha en liten tjej som höll på med sina första stapplande steg och kramade mig hårt med sina gulliga små armar.

Igår ville jag ha en Liten med styrka i kroppen och slippa den där känslan av att lyfta en vetekudde.

Igår var jag trött!

I natt fick jag sova mellan 23.30 och 03,40. 

Idag är jag utvilad!

Idag vill jag fortfarande slippa oron för allt men idag vill jag ha min vetekudde precis som hon är! 

5 Responses to “Sömnbrist = tortyr”

  1. Å-M skriver:

    Massor med kramar!

  2. Nette skriver:

    Vilken härlig bild på en härlig tjej! Buset liksom lyser om henne. kram från faster Nette

  3. Emma skriver:

    Det är inte lätt att orka, speciellt inte när man inte får sova ordentligt. Ibland vill man bara strunta i allt, det vill jag också, men det är ju såhär mitt liv ser ut och det finns inget val. Det måste få vara jobbigt ibland, men oftast funkar det. Man lär sig leva med det, även om man inte alltid accepterar det. Kram!

  4. Cindy skriver:

    Du är helt fantastisk min vän och med all rätt är du trött och less på situationen. Du är så himla stark och duktig och samtidigt en liten liten tjej som själv behöver tröst och omsorg. Jag tittar på dina fina ungar och tänker som en mycket vis kvinna sa: Det är som det är och det är precis så det ska vara.

    Jag hejjar på er! Massor med kramar och kraft och energi från Cindy

  5. Caroline skriver:

    K vaknade varje kvart när det var som värst. Men så fick han andningsmaskin och det blev tusen gånger bättre. Vi har fortfarande perioder då han vänder och vänder men oftast vaknar han ca varannan timma, kanske ännu mer sällan mitt i natten och något oftare framemot morgonen. Visst är det tungt ibland och jag är aldrig uppe sent längre för att det ska kännas enklare.

    Det är bra med vetekuddar och man ska nog se till att komma ihåg att man blir sur och less på alla barn ibland.

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. And trackBack URL.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu