Liten börjar hämta sig ordentligt och vikten pekar nu uppåt igen. En liten Liten har jag men nu växer hon iallafall och förhoppningsvis ifatt. Jag insåg aldrig att hon tappade mer än att halvt kilo under sommaren, hon åt ju riktigt bra! Jag förstod inte varför hon hela tiden tappade i vikt. Men den energi hon fick i sig, gick såklart, snabbt åt i andningsarbetet. Det blev ingenting över för kroppen att växa av.
Men nu iallafall – mot mer hull!!
Dock inte på mig eftersom jag anser att det räcker! Jag är vuxen -jag borde växt färdigt nu……
Jag sitter och tänker tillbaka på sommaren. Vi har varit mestadelen på sjukhus och inget blev som vi tänkt oss, men det känns ändå som det har varit en bra sommar. Kanske väljer jag att minnas det bra och bara låta det jobbig vara en del av livet. Kanske är grunden vi står på så stark att vi står säkert när det stormar. Kanske är det bara så att vi gläds så åt livet i sig.
Löften om att älska i nöd och lust har kanske tillkommit av en anledning. I motgångar är inte kärleken det som flammar starkast men det är den som håller ihop familjen. I nöden, bland sorg och stress, bland ilska och trötthet är det kärleken som håller oss uppe och håller oss tillsammans. Det är kärleken som förlåter och hjälper oss att stå ut!
Jag är lyckligt lottad! Jag har en familj som ger mig obegränsad kärlek och som aldrig slutar älska mig, hur trött och grinig jag än är. För trött är jag och ilsken som ett bi ibland (ofta). Jag är en riktigt %&¤#)=/&!¤.
Men trots det står de här, varje dag och ler och älskar mig!
Jag hoppas att jag en dag kan ge tillbaka, om så bara en bråkdel av det jag får!
Ovillkorlig kärlek är vackert, det visar att man inte ”måste” vara ”perfekt”
Vackert skrivet, jag vet att du ger tillbaka till dem minst lika mycket som du får!!! Kärlek i nöd och lust, båda behövs för att man ska kunna uppskatta när lusten finns. Kram på dig vännen! //Malin