Dop

Dellas dag ska såklart också nämnas här. Den var kanske inte lika spännande för henne med dop som det var för oss med bröllop. Men iallafall….hon döptes i halva sin dopoutfit och ett par turkosa strumpbyxor. Prästen hade lite bråttom så ombytet blev ej fullständigt men söt var hon såklart ändå.

Hon fick sina namn och heter nu Della Alexandra och hon var inte så värst imponerad av cermonin. Prästen var otäck och hon ville helst att han skulle hålla sig på avstånd vilket inte var en lätt önskan att uppfylla. Men det gick bra och vid solosången som var Gabriellas sång då var hon lugn (hon gillar den!) och jag hade svårt att hålla tårarna borta.

Två härliga faddrar fick hon också, min storebror och Björns lillasyster. Och jag tror att de tar sin uppgift på största allvar ;)

En av faddrarnas uppgift är att kontrollera att dopvattnet är rent och när min bror hällde upp vattnet blev det noga kontrollerat och den som gjorde det mest noggrant av alla, de var Hugo. :)

Sammanfattningsvis är Della nöjd med dagen och hon fick många fina presenter. Men en nalle som spelar och sjunger samt en yogamatta vet hon inte vem som gett henne. Kanske någon vet?? (korten kom liksom på villovägar…)

Della är även hon glad och tacksam över andras kärlek och omtanke och skickar alla varsin kram!!

Jag ska så småningom försöka få ihop lite kort från dagen men tyvärr har vår kamera, som fungerar bra enbart i vissa situationer, endast fångat ett fåtal osuddiga bilder. Men det finns andra som dokumenterat bra!

Bröllop

 

 

Jag vet inte om jag med ord kan beskriva lördagen den 8 maj. Men jag gör ett försök…

Jag tror inte det var vigseln i sig som var det största för varken mig eller Björn. Den var härlig, spännande och för oss, precis lika vacker som vi tänkt! Det som var så obeskrivligt stort är omtanken, godheten och kärleken från alla andra.

När klockorna ringde och vi stod och väntade, brände nervositeten till i magen men så snart dörrarna öppnades och jag såg allt folk och hörde My spela blev jag bara glad och varm i hjärtat. Pirret i kroppen satt kvar men jag tror inte att det kallas nervositet, jag tror det kallas lycka!

Jag grät inte som jag trodde, jag kunde njuta av en fantastisk sångröst utan att kvävas av tårar.

Under kvällen fortsatte känslan av andras omtanke och kärlek att fylla oss till bredden. Vår kärlek till varandra har vi aldrig tvekat på, den var självklar från första dagen! Men när man får så mycket från sina nära och kära då  fylls hela kroppen med energi och ingenting i världen skulle kunna hota lyckan och livet. Den energin gör att man klara sig i alla stormar och motgångar, den energin får en att leva! Den energin gör en stark!

När vi igår öppnade presenter grät vi och fortsatte förundras över människors omtanke. Det var så mycket under hela dagen som skedde pga  att andra lagt mycket energi och arbete på just oss. Det kändes fantastiskt och vi är evigt tacksamma för våra familjer och våra vänner.

Alla som var där har var och en, ingen glömd, varsin speciell plats i våra hjärtan!!

Tack alla! (även ni som inte kunde vara med)

Det var ni som gjorde vår dag!!!

Fulländad

Gårdagen!!

Lycka & kärlek!!

Familj & vänner!!

Oförglömlig och underbar!!

Trött, glad, lycklig och ofattbart rörd!!

Dagen tog slut- det var tråkigt!!

Jag återkommer inom kort!!

Att vänta

Inte alltid så lätt!

Hugo brukar vänta på mycket och inte är han av den tålmodiga typen, men dagens vänta har varit olidlig tror jag. Han har mer eller mindre klättrat på väggarna och när klockan var 22.30 slog han slutligen ihop sina blå.

Väntan är förstås på morgondagen, som är stor för honom!

Stort är det ju även för mig och min (i morgon så här dags) man.

Det känns bra!! Vi har nog koll…Ringen är fin , kläder är klart, Björn sover, jag är trött, skrivaren skriver fortfarande och jag väntar.

Min skrivare inhandlades inte igår och har direkt ingen brådska. Inte bryr sig den om att jag har en stor dag i morgon och behöver vila nu.

Men snart…bara några blad till…så bannor till de som inte vårdar sin program!!!!

Jag återkommer med bilder och storys, ingen går säker…

Della mår bra och sover gott hon med. Mamma är fortfarande den bästa och tårar faller ofta vid åsynen av andra. Iallafall om de kommer för nära.

Bara det inte blåser småspik i morgon….

Trötthet & stress.

I morse vaknade jag med huvudvärk och den vill inte släppa taget. Jag är van, vi ses ofta, jag och huvudvärken.

Jag har mycket att göra men har idag bara kommit mig för att dricka kaffe, gå in skor och lite snabbt kollat så att klänningen forfarande passar. Kaffet har varit det bästa eftersom jag då suttit still…

Trappan är inte längre vit, den är fläckig som ett koskinn. Det stressar mig och jag borde städa den när jag vet att jag blir lugnare när jag gjort den ren. Fastän det inte är jag som placerat fläckarna där. Varför har just jag drabbats av städgenen? Varför blir jag stressad när det är lite skit i hörnet? Varför kan ingen mer i hushållet vara som jag? Varför låter jag helt manisk och varför blir jag irriterad?

Kanske tar det på krafterna att jobba när man inte sover på nätterna? Kanske är det så att jag behöver vila? Men hur gör man då och varför får jag dåligt samvete om jag blundar en stund på dagen? Så har det alltid varit och jag undrar vem som lärt mig att vila på dagen skapar stress, stress över vad jag inte gjort under tiden jag sov.

Jag kommer aldrig kunna arbeta natt…

Della är smart! Hon sover när hon är trött, man borde lära av barn.

Men i det här läget vet jag att jag kommer att städa, med vita skor på fötterna, innan vi hämtar storebror och min kamp mot smuts, grus och elände kommer att fortsätta förevigt.

Jag kommer aldrig att se mig besegrad!

Dock kommer jag heller aldrig vinna den omöjliga kamp!

Tandagnissel

Nu har jag arbetat min tre första dagar. Det har gått bra och varit roligt. Även hemma har det gått bra, nyttigt för oss alla fyra tror jag och katten vet om de har saknat mig…

Kan det vara så att jag inte är oumbärlig…??

Hmmm…det måste jag funderar på innan jag erkänner det…!! (om jag erkänner det)

Resten av veckan ska inhandlas, fixas, städas, planeras, övas, dukas, döpas och giftas. Tror att vi kommer ha att göra…

I den vanliga vardagen ingår förstås det varma sköna badet, OTA (ortopedtekniskaavdelningen) för utprovning av vagnstöd, sjukgymnastik samt förhoppningsvis Litens nya stol.

Hon växer och mår bra, pratar och får tänder så det knakar. Nu kan hon gnissla med dem och bitas så det gör ont i timmar. Gulligt men ont!! På mig! Kanske även något skadligt för min amningshälsa!?

Dag 1

Maj månads första dag och min första dag i arbetslivet (på länge…). Spännande och  roligt.!

Inte för att jag har litat mycket på mina kunskaper idag och saker och ting har tagit lite längre tid än vanligt. Men nog tror jag att jag gjort det jag skulle och att inget fart illa. Jag har bara dubbelkollat mig själv 500 gånger eller så….

När jag återvänder i morgon eftermiddag får jag väl min dom.

Ansvaret som vilar på ens axlar är ju det samma vare sig man jobbat läääänge eller är ny. Det är läskigt ibland och de mänskliga misstagen vill man inte göra. Jag är fortfarande som Bambi…men kan nog klara mig på hala isar jag med så småningom.

Men roligt är det!

Della har haft det bra med sin bror och sin far. Tänk att de klarade sig utan mig…och nu vill jag helst amma!!

Mycket att göra

Nu är det mycket att stå i och jag tycker att jag gör något hela tiden men ändå känns det som att inget blir gjort. Hmmm…

Häromdagen var jag i Linköping och sällskapade med min syster och hennes vän, ihopp om att inhandla lite piff till den utstyrsel jag ska klä mig i den 8 maj. Jag köpte något fint  till håret men efter goda (…?) försök hemma kände jag mig mest bara fånig. Inte ser väl jag ut sådär!? Men i rätt kläder kanske håret blir bra det med, klänningen är iallafall fin.

På vägen hem såg jag det härligaste vårtecknet hittills, även om det inte längre råder någon tvekan om att våren är här. Jag såg ett får gå och beta i sin hage och bredvid  hoppade hennes lilla lammunge, alldeles vit och ullig. Åhh, suckade jag  för mig själv och njöt av naturens skönhet medans jag fick lite dåligt samvete eftersom jag gillar lammkött (då förstås inte i bemärkelsen yngre män eftersom jag gifter mig med en av en äldre årgång än min egen…)

Jag har försökt bocka av på att-göra-listan men jag står mest och trampar, ändå är nog läget under kontroll, tror jag. Det visar sig…

Vi har varit i kyrkan med min systerdotter och övat lite på pianot. Eller… hon övade pianospel och jag övade på att hålla tårarna borta. Jag kommer att var lycklig och rödgråten så är det bara!

Dellas tand nummer tre är ute och huggtand nr 1 är på väg och att bita mig är nog bland det roligaste hon vet.

Hon biter – jag skriker Aj! Hon tittar på mig och skrattar! Jag ler! Dubbla budskap…?

Hon är sötast av alla och lungröntgen visade inga konstigheter. Skönt!

Idag är det valborg och i morgon fyller jag 33, jag som var 20 nyss…Men vad gör det, åldernoja har jag aldrig haft! Det är skönt att bli äldre på något vis. Och eftersom jag jobbar i morgon slipper vi fira. Har inte gillat kalas på måååånga år.

Utveckling

Det är spännande att se hur barns har olika personligheter växer fram. Min förstfödda har alltid varit social och lekfull. Det har hänt att han i lekparker, utöver barn, även sökt upp andra föräldrar och man har känt sig utbytt. Han kan komma i djup trans när han kommer igång att leka med sina bilar och fantasin sätter inga gränser. dsc00031

Nu befinner han sig i en bryta-sig-loss- och klippa- banden- fas som inte verkar vilja ta slut. Så ohoj vad mamma inte är mycket värd i bland samtidigt som hon fortfarande, fast hon inte får pussas, är den som ska göra allt (borsta tänder, läsa saga, natta…)

Barn nummer två som inte är som alla andra, verkar även hon vara oerhört social. Om man går ur hennes synfält ligger hon på golvet och liksom ropar efter en, och när man kommer tillbaka möts man av ett enormt leende. Hon är inte lika lekfull och intresserad av saker och ting. Det är svårt att veta om det beror på att jag inte kan stimulera hennes leksinne ordentligt eller om det är en del av hennes personlighet. Har hon kanske inte hittat ”sin grej” än? dsc00578 

Andra barn i Dellas ålder kryper omkring och upptäcker världen på egen hand och jag vill ju att hon ska ha samma möjligheter som alla andra. Men fy vad det är svårt att få till det ordentligt!! Jag har ständigt dålig samvete för att jag inte hinner med att leka med hennes sinnen ordentligt. Hon tröttnar så snabbt och min fantasi sätter gränser. Jag hoppas att jag med tiden blir en uppfinnare och att Liten tjej också upptäcker omgivningen och livet.

 Hon befinner sig långt ifrån någon form av klippa-banden-fas och mamma är den absolut bästa.

Sista veckan

Tänk att april är inne på sin sista vecka, bara fem dagar kvar sen är det maj. Snön försvann fastän vi trodde den skulle vara kvar till midsommar…Våren kom fastän den kändes långt bort.

Jag som tyckte att det var igår jag fick en dotter, inte för åtta månader sedan.

Det slår mig så ofta att det är viktigt att ta tillvara på stunden. Att njuta av det bra och ta lärdom av det dåliga. Att leva!

Jag är lycklig och njuter av våren på ett sätt som jag aldrig tidigare njutit!

dsc00074Snart är det här verklighet igen! 


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu