Kalaset är över och efterlämnade sig en väldigt nöjd kille, två trötta vuxna och en bekymmersfri Liten (hon var ute och lunchade med sin kusin och var långt ifrån kalaskaoset hemma…)
Det var ingen lätt uppgift att ha kalas när livet känns tungt men när man ser alla barn- förväntansfulla, glada och spralliga känns det bra! Det mest oslagbara är att se min Hugo så nöjd. Det var hans kalas och han älskade det! Ballongerna hänger kvar i taket och påminner om att man kanske borde försöka ha lite kalaskänsla i kroppen varje dag.
Förväntansfull, glad och sprallig! Livet i sig är ju faktiskt så stort att man borde känna sig så lite oftare.
Jag hoppas att jag snart återfår min kalaskänsla men just nu känner jag mig lite som vädret -grå och regnig.
Regnet ute kommer att få snön att försvinna och hjälpa våren på traven, så regnet för ju något gott med sig… kanske kommer våren till mig också när mitt regn har blåst över.
Det är ju trots allt så att Efter regnet kommer solsken…och kanske även kalaskänslan?!
Blev så berörd av vårt möte idag!! Skulle egentligen plugga men kan bara tänka på dig och lilla Della. Vilken fantastisk tur hon har som har en mamma som du som kommer att ge henne de allra bästa förutsättningar. Hittade till din fantastiska blogg…så fin och berörande. Att skriva är ett bra verktyg och jag är tacksam för att få följa denna blogg. Har tappat bort receptet till den där mousse tårtan du vet som vi såg i tidningen på jobbet…men skall försöka baka en ialla fall och ta med till dig…så vi kan ta den där fikan snart som vi så länge pratat om. Kram Kram Maria