Vi åkte hem på en sval kväll, inte för att vi tröttnade men jag ville inte avsluta semestern som den började! Resan gick bra och halva barnstyrkan sov gott nästan hela vägen. Hugo hittade videokameran och gjorde någon form av dokumentärfilm om bilresan hem och jag tror att han filmade närmare 40 min, i sträck!
Sökandet efter en älg i skogarna resulterade nog mest i träd som susade förbi för skogens konung kanske var på bröllopsresa han med. Det filmades egna roliga miner, lillasyster som sov samt en vacker sjövy i sommarnattsljus när vi åkte genom Jönköping.
Vet inte om vi kommer orka se igenom hela…
Semestern blev bra trots den jobbiga starten! Och även om tvättberget är enormt så är det skönt att vara hemma igen. Det känns lite tryggare på något vis.
Jag tror nu, så här i efterhand, att dramatiken i Varberg har gjort mig lite matt. Jag tror att känslorna hunnit ifatt mig och att rädslorna fått spelrum igen.
Livet är skört och det är lika jobbigt varje gång man blir medveten om det. Det hugger liksom till i själen och det ilar i hela kroppen. Ett andetag bort finns den andra sidan och det är läskigt när man är nära. Det är tur att man inte lever i den känslan några längre stunder, den är så förlamande att man riskerar att missa allt annat.
Vi lever och mår bra och det är enbart mina rädslor som ställer till det ibland. Det är rädslorna som hindrar mig från att leva fullt ut i nuet, rädslan för förlust och avsked.
Härligt att ni åter mår ok, trots allt!!! Ni är en ovanligt fantastisk familj!!! Kramar från Örebro