Trots att jag säger att man ska njuta av varje minut och glädjas åt livet, vara tacksam för det man har och leva här och nu, så gnäller jag ofta över de där värdsliga sakerna. Över tvätten, över städningen, över disk och över röra.
Varför är det bara jag som gör allt? Varför ser det ut som en bomb slagit ner dagen efter jag städat ordentligt? Varför ser ingen annan? Är det ingen som bryr sig om det jag gör och hur jag vill ha det? Varför är jag den som sover så lite? Varför låter jag blommorna vissna och varför är det ingen annan som vattnar? Varför får inte jag tiden för mig själv? Varför är det inte lika självklart för mig att lämna barnen till mannen och ge mig ut på egen hand?
”Varförpåståenden” som jag skapar och ger mig en känsla av att inte räcka till här hemma. Jag blir på dåligt humör och ensam i min känslor. Samtidigt ska vara den goda modern och den goda hustrun och alltid tacksam över det jag har. Ibland skapar det stress över att inte leva som man lära och en sorg över att jag tror att jag skapar det här alldeles på egen hand.
Men jag vet inte hur jag ska göra för att komma ifrån det!
Jag funderar ofta och kanske kommer den med ålderns visdom, insikten. Den som skingrar alla moln och ger oss den klarblå himlen.
Idag är det molnigt både ute och inne. Jag är trött och gnällig.
I morgon hoppas jag på sol!
Förstår precis vad du menar. Johan tittar lika frågande på mig varje gång jag får ett utbrott och säger att det är stökigt här hemma: ”Är det? Jag tycker inte det är så farligt” suck…
Ta med kidsen och kom till landet & hälsa på oss. Jag serverar färskpressad apelsinjuice och mumsig frukost och du behöver inte städa och plocka nånting alls, jag lovar…. Kram
Oh, vet precis vad du menar och hur du känner. Ibland förlorar man perspektivet lite grann, speciellt när sömnen uteblir. Men det är ok, såna dagar kommer och går. Men jag tror iallafall att det är mycket tuffare att vara mamma än att vara pappa ibland, helt andra förväntningar på oss kvinnor, både från oss själva och omgivningen. Håll ut eller rasa ihop, imorgon är en annan dag! kramar till er alla!
Det kommer säkert dyka upp lite på min andra sida min.bakel.se. Men inte så ingående, utelämnande och om jag vill publicera sånt så blir det bakom lösen. Det är för hans skull.
Man måste inte vara på topp. Och när jag ser på den enda av mina nära kompisar som _faktiskt_ lever i ett jämställt förhållande så ser jag att jag nog är den största klossen i vägen för att leva samma liv.