Ett försök att sortera

Ibland är det svårt att sätta ord på vad det är för känslor som far i kroppen, det liksom stockar sig och skapar ett ledsamt mörker. Idag är en sådan dag!

I ett försök att sortera sätter jag mig här, utan att ha en tanke bakom.

Under natten försvann min glädje över att vara hemma, jag vaknade med rädsla i kroppen, utan att kunna sätta fingeret på vad det var. Förmiddagen innehöll en del rossel hos Liten och genast vill jag ila till sjukhuset. Tankarna rusar och jag undrar varför det blir så här igen. Gör jag något fel? Kommer vi aldrig att kunna var hemma längre än ett par dagar? Hur ska det sluta om det börjar om igen? Frustrationen är total och jag kan inte fokusera på något. 

Efter några timmar kändes det lite bättre, rosslet lindrades och vi hade trevligt besök!  

Rosslet kom tillbaka och jag kan inte förstå hur Liten kan sova när hennes kropp vibrerar av varje andetag. Jag kunde inte låta henne sova något länge eftersom jag till varje pris vill ta bort det som framkallar desssa ljud. Det blev bättre efter en stund men mitt sinne kommer inte till ro.  Hur gör jag för att vänja mig? Hur gör jag för att komma vidare? Jag är fast nu och oron har hela mig i sin makt.

Jag var i affären och handlade för kvällsmaten men jag klara knappt att vara bland folk. Minnet sviker mig och jag vet knappt vad jag gör där. Benen styr mig i rätt riktning men jag vet inte vad jag ska göra. Ibland står jag bara där, handfallen och undrar hur jag  kom dit och vad det va jag skulle ha.

Det blir som det blir och jag tittar mest ner i golvet. Vill inte möta folks blickar och undviker att se om det finns någon jag känner.
Hemma är det jobbigt när Liten sover, då tror jag det värsta och de där raderna som jag läst ibland spelas upp i mitt inre. De där raderna som talar om att många dör under sina första levnadsår. När hon sover är det min verkligehet.

Det lättar när hon är vaken, glad och sprudlande och full av liv. Då är det svårt att tro att vi bara ska ha de första åren.

Idag är ingen bra dag och jag är trött, riktigt trött!

2 Responses to “Ett försök att sortera”

  1. Liselotte skriver:

    Tänker på dig och er. Stora varma kramar

    Kram

  2. Nette skriver:

    Önska det fanns något jag kunde göra för att hjälpa er! Stora kramar till er!

    Ni finns ocg det räcker långt! Kram J

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. And trackBack URL.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu